Oikocredits vd om klimatet och dilemmat med divestering
09 december | 2015 Förra året undertecknade Oikocredit ”Global Investor Statement on Climate Change” som en del av FN:s klimattoppmöte i New York. Det är ett av flera sätt för oss att visa att vi menar allvar med att agera mot klimatförändringen. Nu, ett år senare, pågår FN:s stora klimatkonferens COP21 i Paris.
Sedan vi undertecknade uttalandet har fler steg tagits för att bekämpa effekterna av klimatförändringen (även om vi måste erkänna att Oikocredits inflytande på global nivå är begränsat) och vi följer också kontinuerligt vad andra gör, runt om i världen.
Under det senaste året har vi sett fler och fler rubriker om divestering. Kampanjer som Fossil Free uppmanar investerare att sluta placera kapital i verksamheter som får sina vinster från olja, kol och gas. Divestering framhålls som ett sätt för miljömedvetna investerare att göra sin röst hörd: Oikocredit kan utöva påtryckningar på partners som vi redan investerar i att de måste bli mer miljövänliga i sin verksamhet, medan vi bara nyinvesterar i företag som uppfyller miljömässiga och etiska normer. Enbart i USA investeras nu över 7000 miljarder dollar i socialt ansvarsfulla investeringar, och divesteringensrörelsens röst kan äntligen göra sig hörd.
Fungerar divestering?
Kan divestering bekämpa klimatförändring? Ja, till en viss gräns. Ur finansiell synvinkel: inte riktigt. För att öka den sociala och miljömässiga medvetenheten: på sätt och vis. Titta på lobbyingverksamheten för att få oljebolagen att minska sina investeringar i fossila bränslen; se längre tillbaka på påtryckningarna på företag som gjorde affärer med Sydafrika på 1980-talet. Gör företagens egenintresse att nödvändigheten blir en dygd, eller är det möjligt att påvisa att påverkan från miljömässiga och sociala lobbygrupper får resultat? Empiriskt långsiktiga bevis är inte klara.
Dessutom - avseende de finansiella konsekvenserna - skulle påtryckningar från miljömässigt och socialt medvetna investerare kunna arbeta kontraproduktivt. Genom att minska antalet placerare som är villiga att ha "oetiska" innehav av aktier i till exempel vapenföretag eller tobaksbolag, kan den finansiella avkastningen på sådana aktier stiga för de som är villiga att göra dessa investeringar – det kan innebära att den som gör etiska investeringar kan få en lägre finansiell avkastning än den som investerar ”oetiskt”. Detta är anledningen till att [institutionella investerare] ibland har ett reellt problem att investera i Oikocredit: deras investeringspolicies kräver att de ska söka högsta finansiella resultat, utan att väga in miljömässig eller social avkastning. Jag hör dock om och om igen från etiska investerare att de strävar efter helt marknadsmässiga avkastningsnivåer.
Miljökriterier och annan syn på avkastning
Så vad är svaret? För en ”fundamentalist” som Oikocredit, är det relativt lätt. Alla partnerorganisationer vi investerar i screenas enligt kriterierna miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning (ESG-faktorer). Det är en del av vårt uppdrag att åstadkomma förbättrade livsvillkor på ett hållbart sätt. Och vår obligationsportfölj, där vår likviditets- och riskhantering sker, väljer vi noggrant vilka finansiella papper vi investerar i, och vi brukar inte investerar i bolag som handlas på aktiebörser. Alla investeringar i portföljen screenas av Ethibel, som är en rating-organisation specialiserad på etiska och ansvarsfulla investeringar. Eftersom Oikocredit inte är ute efter att maximera avkastningen fungerar det för oss.
Vad kan företag eller länder göra?
För större institutionella investerare är det mycket svårare, och jag tror inte att det finns enkla eller tydliga svar. Om företag eller till och med hela länder vill mildra effekterna av klimatförändringarna, kommer divestering från miljöfarliga sektorer som t ex fossila bränslen ge svaren? Borde fler företag efterfråga högre miljömässig och social avkastning, snarare än bara finansiell? Bara den senaste tiden har en av Oikocredits största holländska investerare åtagit sig att sluta finansiera skadliga sektorer såsom kol och öka investeringarna i förnybar energi i ett försök att bekämpa klimatförändringarna. Frågan är om detta är tillräckligt?
Hur tänker du som läser om det här? Divestering är inte ett problem som vi står inför på Oikocredit, men hur tycker du att man bör närma sig divesteringens dilemma?
David Woods, vd Oikocredit International
